Ankans blogg

Funderar på att ställa in jobbet på söndag för jag måste verkligen packa inför flytten. Vi får ju hämta ut nycklarna på måndag så då är det viktigt att jag har allt packat och klart så det bara är att köra dit med grejerna. Japp, så får det bli. Ska snacka med Gustav idag och se om det är okej att jag ställer in på söndag. Får kompensera min ekonomi med att jobba nästa söndag istället.

Nu har Cilla stuckit till Spanien, vilket jag är riktigt glad över för hennes skull. Att hon äntligen ska ta sig ut i världen ensam och skaffa sig erfarenhet under sin tid som au-pair. Lycka till önskar vi henne, och självklart får vi lägga in en bild där Cilla är med :)

Kommer sakna den bruden, men jag hoppas på att plånboken säger till mig att åka och hälsa på henne i sommar. Robert som jag träffade i Manchester sa att jag var välkommen och hälsa på honom i Barcelona men vi får se hur det blir med den saken. Cilla bor en relativt lång flygresa från Barcelona så jag vet inte riktigt vad jag ska välja. Om jag åker dit över huvudtaget.

Vi får se helt enkelt.

Nu blir det duschen och snart är det dags för jobb!

Ciao

Det finns en sak som gör mig på lite dåligt humör dock; det är ingen som säljer en säng som är 120x200 cm till ett vettigt pris på blocket. Det gör mig lite ledsen. Dessutom måste vi hitta en soffa som fyller upp vårt vardagsrum. Även den till ett okej pris. Men det löser sig kanske, uppdaterar blocket.se var femte minut för att se om det anlänt något nytt som är av intresse och på lördag ska Bela och jag till Möbelladan och se vad där finns för något.

Alltså har vi lite planer på hur vi ska lösa glädjedödaren, så nu är jag lika glad igen som när jag började skriva inlägget! :D Jag har även hittat ett riktigt nice akvarium som jag vill ha för 1500 spänn. Sen kommer jag på mig själv med att om jag inte vill lägga 1500 kronor på en säng (som är liiiiiite viktigare) så borde jag inte lägga det på ett akvarium heller... Men jag saknar mina fiskar, ni vet Garfunkel, Axl Rose, Manson och Simon. Jackson 5 skaffade jag ju efter ett tag med. Saknar dem så nu får här faktiskt komma en bild på dem. I bilden syns Simon, Garfunkel och tre av dem i Jackson 5. :)

Nu är det dags att göra sig i ordning inför jobbet. 
Tjingeling!

Om jag bara kunde sluta med det och bara acceptera läget istället. Inga komplikationer, ingen ångest, ingenting som förstör hela det där värdefulla vi har byggt upp. Om jag bara kunde låta bli att säga det till dig. Istället hålla det inom mig tills det kvävs och aldrig mer kommer på tal igen. Kan jag det? Jag ska verkligen göra ett försök den här gången. Det har förstört så mycket förut och jag vet att problemet ligger hos mig och det är det enda som jag känner att jag behöver ändra på. Nu. Helst ska det gå på 1,5 timme men det kan jag ju glömma. Om jag ändå bara kunde glömma. Glömma bort det för all framtid. Glömma vad det ens är för något. Glömma varför jag inte klarar av det. Glömma att det ens var något som jag tänkte ta upp med dig. Radera och spola tillbaka den senaste timmen. Det vore bäst för oss. För mig om inte annat. Är säker på att du hade uppskattat det du också. A win - win situation liksom. Ändå har jag så svårt för det, hur mycket jag än önskar att jag kunde låta bli att bry mig. Hoppas för allt i världen att jag ska fixa det. Nu ska jag vika din tvätt <3

För någon knapp timme sedan skrev en kille/man (vad säger man om någon som är 30 år?) och sa att han läst min blogg. Jag har ingen aning om vem han är eftersom jag inte hade honom på min msn-lista, men i alla fall. Han skrattade åt vad jag har skrivit i bloggen och jag var bara tvungen att läsa den. Så nu har jag läst alla mina inlägg, tror det är 26 stycken eller något och herregud vad stressad jag blev! Jag vet inte om det har att göra med mina otroligt kassa meningsbyggnader eller om det bara är att jag... Att jag... Nej, jag kom inte på något annat alternativ. Men min puls ökade massor jag blev nästan andfådd av att läsa. Och vad händer här? Jag tror att han börjar komma fram till att jag är en snowboard? Fast det är tydligen bättre att vara en snowboard än ett par skidor påstår han. Jag tror jag är för trög för sådana här konversationer. Dags att gå och lägga mig kanske?

Ja, just det, då kommer vi till det där med att gå och lägga sig. Sov ju hos min pälskling i måndags till i tisdags (igår/idag beror på hur man ser det eftersom klockan är 02.10) och det var hur mysigt som helst. Har ju saknat det hela helgen. Inatt är det dags att sova ensam igen vilket suger lite. Eftersom jag inte har något bättre för mig än att snacka om snowboards och skidor med en snubbe jag inte har en aning om vem det är, läsa mina EGNA blogginlägg och dricka apelsinjuice så tog jag fram min almanacka från 2009 och började räkna mina ensamma nätter. Jag tänkte att jag kanske är så van vid att sova ihop med någon så att det blir jobbigt så fort jag ska sova själv. Jag har jättesvårt för att somna då eftersom jag inte ser någon mening med att gå och lägga sig ensam. Jag tycker att sova är slöseri med tid och ska man dessutom sova ensam så är det ju inte ens något mysigt med det hela. Så jag började räkna hur många nätter jag sovit ihop med någon. Helvete vad många nätter det var. Så jag började om och började räkna dem nätterna jag INTE sovit med någon. 1......2...........3.........4.....5....6,7,8,9....10....11.......12......................13..------->....83. Sammanlagt sov jag 83 nätter ensam. Det är ca 2,8 månader som jag sov själv. Ca 9,2 månader som jag inte sov själv. 9,2 (!!!!) av 12 möjliga. 30 av dem 83 ensamma nätterna var när jag var i Oslo. alltså är det 53 ensamma nätter som spridit ut sig över de andra 11 månaderna under årets gång. Det är ju ingenting. Jag tror det förklarar mina problem vad det gäller att sova ensam och vakna upp ensam. Jag är liksom inte van vid det. Det är som om man ätit frukost vid exakt samma tidpunkt, exakt samma frukost varje dag så länge man kan minnas och sen en dag så är kylskåpet tomt. Du får ingen frukost. Då är man superhungrig eftersom man vet att "jag får alltid min frukost". Men nix, inte den här gången. Hungra ihjäl, sakna stenhårt. Varje gång jag sover ihop med någon är jag helt näck. (undantaget var när jag hälsade på Annie i Manchester i en vecka och vi sov i samma säng då jag faktiskt hade trosor på mig, tro det eller ej). Men nu när jag ska sova ensam har jag bh på mig, nattlinne, morgonrock (!!) och sockar på mig för att det är så kallt och ensamt. Jag måste klä på mig massor, höja elementet så att det är 26 grader ute i stugan, för att det ska bli så där varmt och svettigt att ligga i sängen så att jag ska tro att han ligger där och håller om mig.

Ja, just det! Bela och jag har fått två lägenheter så vi ska välja en av dem och sen är det inflyttning den 1:e februari! Vi är så taggade så i morgon ska vi kolla på en av lägenheterna och så ska vi springa runt i Halmstad och leta efter potentiella möbler. Det ska bli sååå spännande. =)

Nu är det dags att skryta lite tänkte jag. Jobbade på Concilia ikväll för första gången sen innan jag stack till Oslo. Kommer in och får en undersökning där vi ska försöka få ihop 3 stycken/timme. Dem två första timmarna hade de flesta som satt på samma undersökning som jag fått 5-6 stycken, någon hade bara fått 4. Jag fick 8. Sen var det rast i en kvart och sen började vi jobba igen. När det gått en timme så frågade Cornelia hur det går för mig och jag sa att jag gjort 4 stycken. Att jag först hade gjort 8 stycken de två första timmarna när det skulle vara "svårt" att få ihop 6 stycken tyckte hon var konstigt. Sen när jag hade gjort 4 stycken denna timmen då jag egentligen skulle fått ihop 3 tyckte hon också var lite konstigt så jag fick flytta in till avlyssningstelefonen så att hon kan sitta inne på sitt kontor och lyssna av mina samtal. Tror ni inte jag fixade 5 stycken till den sista timmen? Och hon hade ingenting att påpeka eftersom jag inte hade fuskat på något sätt. Haha! så när man skulle försökt "skrapa ihop" 12 stycken så hade jag ett slutresultat på 17! Jag bara måste vara lite bättre än alla andra, jag menar, jag måste ju leva upp till det fina omdömet Concilia skickade med mig till Norge... Nej, nu ska jag sluta skryta.

Nej, förresten! Jag måste ju skryta lite om min livskamrat som jag blivit så god vän med dem senaste månaderna!

Jag kallar henne för "Mensen". När jag var i Norge så passade Mensen och jag på att umgås en vecka bara för att vi skulle klara oss utan varandra sen när jag kom tillbaka till Sverige, vilket gick utmärkt. Sen nu när Nalle skulle åka iväg i helgen så sa jag till Mensen att vi kanske borde passa på nu när han är borta. Nalle och jag skildes åt på torsdag morgon och på torsdag eftermiddag kom Mensen och knackade på. Perfa! Vi umgicks halva torsdagen, hela fredagen, lördagen och söndagen. "Fan" tänkte jag. Nu har vi bara umgåtts i 4 dagar, alltså har vi 3 dagar kvar ihop, men Nalle kommer ju hem i morgon. Hur gör vi? Lite jobbigt att umgås alla tre liksom. Så Mensen bara: "Nej, fan, det är lungan, om jag sticker nu så är det lugnt ju".

Jag: "Men så kan du ju inte göra, du behöver ju ha din tid med mig du också."

Mensen: "Fast jag vet att jag kommer få skit för det av dig sen bara för att du, jag och Nalle inte går ihop, så det är lika bra jag sticker nu, vi kan ses nästa gång han ska resa iväg till skolan".

Jag: "Men.....men... vafan? Sticker du nu? Men... men.. hallå..?"

Mensen: "Yeapp, I'm out of here! Auf Wiedersehen!"

Och så var det med det. Från torsdag eftermiddag till söndag eftermiddag. Måndag kväll åkte jag hem till Nalle. Perfekt tajming. Tack, Mensen, för att du är så förstående. Ses kanske om en månad. Jag älskar dig.

Nalle har varit bortrest i helgen eftersom han har varit på sin skola, så ja, det har varit ganska ensamt om nätterna. Däremot har jag haft lite att göra på dagarna i alla fall och har jag inte haft det så har jag skaffat mig något att göra. Här kommer en kort sammanfattning om min helg:

Stackars råtta! Ser ju ut som om jag stryper honom! Jag var visserligen livrädd så det kanske jag gjorde...

Sanningen att säga är att jag hälsade på Bubben, som råttan så fint heter, i fredags. Nej, nej, så var det inte. Jag hälsade på Chrisse och han tvingade mig att gosa med Bubben. Jag tycker att råttor är äckliga, dem är ju fasen ohyra och svansen är som en enda lång dreadlock vilket bara är äckligt! Jag ville inte ens röra Chrisses dreads för att dem var som råttsvansar och Bubbens svans var som Chrisses dreads. Nä, det är tur dem har varandra för jag tycker bara det där är äckligt. Egentligen åkte jag dit för att städa Chrisses lägenhet. Kommer in, ser mig omkring, säger: "Jag tänker inte städa här". Sätter mig vid hans dator, laddar ner ett program jag tyckte han behövde, tankade någon film jag tyckte han skulle se. Sen då? Spelade 3 omgångar vänd-tia, drack en cider och en halv öl sen fick jag stressa ut till bussen. Med tanke på att det tog en timma med bussen dit, en timma med bussen hem och max 1,5 timmar hemma hos Chrisse så hade jag ju faktiskt spenderat hela 3,5 timmar av min eftermiddag/kväll redan. Kommer hem, Sten har lagat god mat och vi sätter oss ner och äter. Vi kollar på "På spåret" samtidigt också såklart. Men sen då? Sen hade jag sådan dötid och jag ville inget hellre än att det skulle ringa på dörren och så skulle jag öppna och så skulle ju Nalle stå där och säga: "Det doftade mat!". Okej, han kunde kanske säga något gulligare än det där, men aah, det viktigaste var ju att han skulle stå där och sen mysa med mig hela kvällen. Så blev det ju självklart inte, utan istället tvingade Cilla ut mig från vårt varma hus med brasa och grejer, ut i kylan, in på bussen, och hem till Dennis och Micke. Det var Cilla, Tess (Cillas syrra), jag, Dennis och Micke där. Drack nåt glas vin, nån cider och så shotade vi varsin turkisk peppar i princip. Var rätt lamt, kom några studenter (5 tjejer) från övervåningen med. Det enda roliga var att alla satt och skrattade bakom ryggen på Dennis för att han ljög som världens värsta mytoman och alla förstod ju det utom han själv. Var inte mycket spännande med den kvällen mer än att Tess och jag bestämde oss för att Mozart och hennes hund Boss ska få leka nån dag nu i veckan. 01.25-bussen hem och sen gick jag nog och la mig.

Lördagskvällen bjöd jag hem Madde och Cilla på att käka Thaimat från Ciang Mai och spela Cluedo. Helt otroligt rolig kväll. Så kul har vi inte haft ihop på länge. Grejen är att vi tre har spelat Cluedo ihop sedan vi gick i 5:an på Snöstorpsskolan och har gjort det ett par gånger om året sedan dess. Självklart blev det massa skitsnack, skvaller och sexsnack med men det är sånt som tillhör. För er som inte har den blekaste om vad CLUEDO är för ett spel så kan jag berätta att det är ett brädspel som går ut på att lösa vem det är som har mördat Swartling, i vilket rum och med vilket vapen. Det har blivit tradition att Cilla alltid vinner, och det ändrades inte nu heller. Men vad gör det? Riktigt underbar kväll, och jag kommer verkligen sakna det när Cilla åker till Spanien. Tack tjejer! <3

Disney on ice i Göteborg med kusinerna. På översta bilden är det Fabian, Jonathan och Eliott och på den understa är det Isabelle. Måste säga att de är otroligt hemska ungar. Eller ja, Jonathan och Isabelle skötte sig riktigt fint faktiskt, men Fabian och Eliott hade jag klarat mig utan. Föreställningen var faktiskt väldigt bra, helt klart sevärd. Speciellt när morfar bjuder... Det trista var bara att jag fick så mycket ansvar för mina kusiner och när jag räknade "där är Fabian, där är Eliott och där är Isabelle. Allt är under kontroll. Men var fan är morfar nu då??". Mycket man ska ha koll på men det var en trevlig resa. Skämdes lite när "mina" barn inte kunde sitta stilla i bussen med tanke på att det var 22 personer till i bussen som jag försökte få ungarna att ta hänsyn till. Morfar var nöjd med mitt jobb i alla fall och alla barnen var glada och nöjda när jag bjudit dem på varsin påse Ahlgrens bilar och popcorn till showen. På bussen hem igen när vi släppt av Fabian och Eliott så kunde jag slappna av för första gången på 10 timmar. Puh. För er som inte sett Disney on ice men som tänkt se den med nåt småsyskon eller så så absout, den var klart värd att se :)

Idag har jag pratat i telefon med Maria. Bara 3 timmar faktiskt. Från 00.53 till 03.52. Mycket givande och uppiggande samtal. Och nej, jag tänker inte förklara bilden. Den är mellan mig och Maria. Nu är klockan 05.27, jag har inte gått och lagt mig ännu och morsan sitter och äter frukost eftersom hon ska iväg och jobba. Pissförbannad för att jag fortfarande är vaken. Ja, mamma, jag kommer antagligen gå och lägga mig om du skriker jävla horunge till mig en gång till. Eller inte. Rör mig en gång till och du kommer inte kunna gå till jobbet idag. Så nu tar vi det lugnt mamma lilla, Sten sover, du kan låtsas som om jag inte är här, du kan gå till jobbet och alla är glada. Men nej, vi skriker slampa en gång till till vår dotter för det mår vi så bra av. Dottern kontrar med "din jävla fitta, ät frukost och dra åt helvete sen så ses vi när du är lite gladare!". Då smäller det.

Nej, usch, vad jag inte orkar med onödiga bråk.

Idag är i alla fall planerna att älskling kommer hem! 21.30 ses vi igen och jag har saknat dig massor denna helgen! Så ikväll blir det pusskalas :)

Ja just det! Jag har lovat:

PS. Min pojkvän är inte ett svin! DS. (Borde jag skriva att detta syftar tillbaka till förrförrförra inlägget?)

En stund senare bestämde jag mig för att ta ett bad där jag låg och hade det asgött i en timme. Den enda anledningen till att jag var tvungen att ta mig ur badet var att jag fick ont i lungan. Samma ont som jag har haft innan, men nu har jag inte fått en sån här "attack" på länge. Den här var visserligen inte så allvarlig eftersom jag kunde röra mig upp ur badet och sätta mig på toalettstolen tills det hade lugnat ner sig så att jag kunde torka mig och klä på mig efter ca 10 minuter. Har ingen aning om varför ångesten kommer tillbaka, allt känns ju så bra. Eller..? Jag inbillar mig att den bara kom tillbaka för att säga "Hej då, Amanda, vi ses aldrig mer!". Men vad vet jag?

Bye bye, ångest. Nästa gång slår jag ner dig om du försöker antasta mig igen, din jävel.

Well well, igår blev det familjekväll med sällskapsspelet När och fjärran, killarna mot tjejerna och självfallet vann tjejligan! 5700 NF-cash mot killarnas 4200.

Idag har brorsan stuckit till Norge igen för att vara borta och jobba en månad och sedan kommer han hem och sticker till Australien i 2 månader och Bali en månad för att bara glida runt. Rika jävel. Det gör visserligen inte mig någonting eftersom jag får flytta in i friggeboden igen! Så idag är det flytt- och städningsdags för min del plus att jag har sökt lite jobb, både i Sverige och i Norge.

Frukosten idag:

Jag: Har ni något nyårslöfte?

Mamma: Löfte och löfte, men jag vill gå ner 10 kilo i år.

Sten: DU..?!

Jag: Ja, det har jag med tänkt att jag ska göra, helst innan sommaren.

Sten: DU??!!

Jag: Ja, man är ju lite onödigt fläskig här och var, jag tror jag kommer överleva nästa vinter även utan detta extra fettet.

Sten (som är rätt smal och aldrig går upp ett gram): Jag får väl satsa på att gå upp 10 kilo istället.

Jag: DU!?!?!?!

Haha, den satt så jäkla bra tyckte jag och Sten skrattade faktiskt så han tog inte illa upp. Det blev till och med en up top på den även om jag efter frukosten fick en pan smack -.- Sten är visserligen inte lika bra på pan smacks som jag är ;)

Men, det jag skulle komma till var att jag vill gå ner 10 kilo. Hur fan ska det gå? Jag tänker inte, för allt i världen, sluta med popcorn, brownies, kitkat och vitlöksbröd. Inte en chans att jag bara tar en tallrik mat när Sten har lagat nåt, det är alldeles för gott för att låta bli att äta tills allt är slut. Möjligt att jag kan välja att dricka vatten i stället för cola nån gång, men jag tror att mitt sug efter energidryck och kaffe kompenserar upp det rätt ordentligt. Desto mer jag tänker på hela viktnedgångsgrejen, ju knäppare blir jag, fast jag börjar nästan tro på min egen teori som lyder att om jag tänker att jag äter nyttigt så kommer jag gå ner i vikt. Jag började tänka att viktnedgången sitter i huvudet och om jag tänker att Kitkat är bland det nyttigaste man kan äta och samtidigt tänker jag i mitt huvud att jag rör på mig mer än vad jag gjort innan. Jag har fått för mig att om jag verkligen tror på det riktigt hårt så kommer jag lura min hjärna att det är en massa nyttigheter jag stoppar i mig och då kommer den styra min kropp att ta upp en del ämnen och ut med resten och detta gör att jag kommer gå ner i vikt eftersom min kropp uppfattar kitkaten som nyttig och då inte kommer hitta något fett/socker i den (eller kanske ignorera fettet och sockret i alla fall). På så vis kommer min kropp inte att ta upp något fett/socker från kitkaten och då blir jag smalare eftersom jag tidigare samlat på mig dem där onyttigheterna som lagt sig på höfter, mage och lår.

Det är min tanke, för det finns inte nånting i mitt huvud som talar för att jag ska börja träna. Letar visserligen efter häst med morsan nu, men jag hatar dem fula ridmusklerna man får på benen. Eller bara dem där magmusklerna man blev uppmärksammad om att man hade i omklädningsrummet i 8:an? Näe, usch, ingen viktnedgång i ridning inte, bara muskelbygge.

Får se hur det blir med den saken, men nu ska jag ta tag i mitt liv och flytta ut i stugan!

Ciao

Först åkte jag hem till Nalle och så drog vi oss iväg till hans föräldrar där vi åt en väldigt god nyårsmiddag med hans bror, föräldrar och grannar. Ryggbiff och grejer, inte fy skam det inte. Blev några snapsar där som grannen bjöd på. "Sommarsnaps" hette den visst och den smakade till och med gott. Desserten serverades och sen vid kanske 20.30 kördes vi hem till Nalle där vi plockade upp Emil som körde oss till festen i Fyllinge. Vi kom dit och det var ishockey på TV:n, Sverige - Finland, och varje gång Sverige gjorde mål så var det ju dags att shotta. Sverige gjorde ju rätt många mer mål än vad Finland gjorde.. Slutade 5-1 eller något sådant, va? Matchen tog slut och Emil hade ju tagit med sig sitt shot-spel och tja, det gick väl sådär för mig och Mike, vi fick dricka rätt mycket på det där spelet. Vad hände sen då? Det är här någonstans som jag inte minns så mycket, eller rättare sagt, inget alls, så härifrån har Nalle fått fylla i. Det började i morse när jag vaknade och tog en titt på mina ben som var fulla av sår och blåmärken. Vände mig om i sängen och känner att aj, jag har ju blåmärke på ryggen också. Och på rumpan. Och på låren. Och på höften. Och i ansiktet. Det visade sig när Nalle vaknade att jag gjort en faceplant rätt in i väggen (Eller var det kylskåpet? Jag vet inte, ont har jag i alla fall). Så okej, där har vi smärtan i ansiktet avklarad. Sen kommer vi till resten av kroppen, och jag fick höra att jag gjort en "stage dive" rakt in i ett par köksstolar. Som Emil sa: "Den stage diven gick inte av för hackor alltså". Det räckte dock inte med en stage dive för att få alla mina sår och blåmärken, det var bara första orsaken, utan vi gick ju faktiskt hem sen också men det kommer jag till snart. Måste bara skryta lite med att jag hånglade tydligen med den snyggaste tjejen på festen under hela kvällen (Y). Då hade Nalle tänkt att hindra mig från att hångla med henne eftersom det faktiskt var otrohet, men han blev genast stoppad av Mike som bad honom låta bli med tanke på att det var två tjejer som stod och tog på varandra och hånglade. För att Nalle inte skulle bli svartsjuk fick han såklart också vara med.... Vad hände sen..? Ja, just det! Jag har ju glömt att nämna tolvslaget. Inte för att jag fått så mycket förklarat för mig om vad som hände då, men det verkade ha varit ett bra tolvslag, det hade tydligen varit jättemysigt med champagne, pussar och raketer. Efter ett tag somnade jag i en säng och Nalle hånglade vidare med snygg-tjejen (Nina heter hon för övrigt) tills han kom in och la sig hos mig. Dags att gå hemåt och vi tänkte att ah, men det är Nalle, Emil, Scott och jag som ska hem. Vi är fyra stycken. Om alla håller armkrok så stöder dem andra upp om någon skulle tappa balansen (Jag menar, det var ju halt ute och vi var rätt dragna allihop. Vi skyller mest på att det var halt ute, det känns lite bättre). Hjälpte det oss att vi var fyra som skulle stödja sig på varandra? Nej, inte så mycket. Vi har tydligen ramlat i omgångar allihop och under X antal tillfällen föll alla till marken. Hal is och grusat på några ställen är den andra orsaken till mina sår och blåmärken. Blev ett stopp på Statoil för att köpa fyllemat och där träffade jag tydligen Dallas.. ? Han berättade i alla fall för mig idag att jag var rätt full på Statoil i natt. Där kan jag väl inte annat än att hålla med eftersom jag inte ens minns att jag var där...?

Sen fortsatte vi att gå mot lägenheten på Andersberg och där kan jag tänka mig att vi däckade rätt snabbt. Vi var väl hemma vid halv sex eller något i den stilen.

Well, detta var nyårsafton i korta drag, men det sägs att jag har haft väldigt kul och alla andra som var på festen (Vi var ca 10-12 pers kanske) har haft riktigt roligt. Så långt som jag kommer ihåg var det väldigt lyckat i alla fall, så jag är fett nöjd med nyårsaftonen, därför får året gärna bli ett fett nöjt år, men det behöver kanske inte vara en minneslucka på 365 dagar?

Idag har det varit rätt lugnt, som tur är. Jag tog bussen hem till Mike eftersom jag självklart hade glömt min mobiltelefon där. Nalle hade tagit fel rock med sig hem och så ville han ha hem ölen som han lämnade kvar så jag hämtade det också. Ringde morsan som fick komma och hämta mig i Fyllinge då jag var för lat för att ta bussen. Skulle egentligen hämtat Emils bil också, men med tanke på att jag fortfarande inte var, som jag kom fram till genom att blunda och känna att hela världen snurrade runt, helt nykter, och lite grupptryck från folket hos Mike som var kvar sen igår, så lät jag bilen stå kvar. Kom hem och satt och kollade på Ivanhoe med familjen enligt tradition. Jag satt i Mozarts säng och gav honom massage tills han blev så trött så att han ramlade omkull, haha, så söt han var som riktigt kämpade med att hålla ögonen öppna och sitta upp i mitt knä. Som sagt så klarade han bara av 40 minuter innan han ramlade ihop.

Körde brorsan och Jessica till Nyhem en sväng med och sen ville jag bara hem och spy. Jag spydde dessvärre inte och jag mår fortfarande förjävligt. Det är visserligen självförvållat och jag hade ju faktiskt riktigt kul igår så jag har ingenting att klaga på mer än att min kropp är totalt demolerad.

Nu har mamma, Sten och jag haft chill i 1,5 timme med Magnus Betnérs "inget är heligt" och snart är det nog dags för mig att dejta kudden och min underbara madrass.

So long! och ha en underbar start på 2010!!