Ankans blogg

För någon knapp timme sedan skrev en kille/man (vad säger man om någon som är 30 år?) och sa att han läst min blogg. Jag har ingen aning om vem han är eftersom jag inte hade honom på min msn-lista, men i alla fall. Han skrattade åt vad jag har skrivit i bloggen och jag var bara tvungen att läsa den. Så nu har jag läst alla mina inlägg, tror det är 26 stycken eller något och herregud vad stressad jag blev! Jag vet inte om det har att göra med mina otroligt kassa meningsbyggnader eller om det bara är att jag... Att jag... Nej, jag kom inte på något annat alternativ. Men min puls ökade massor jag blev nästan andfådd av att läsa. Och vad händer här? Jag tror att han börjar komma fram till att jag är en snowboard? Fast det är tydligen bättre att vara en snowboard än ett par skidor påstår han. Jag tror jag är för trög för sådana här konversationer. Dags att gå och lägga mig kanske?

Ja, just det, då kommer vi till det där med att gå och lägga sig. Sov ju hos min pälskling i måndags till i tisdags (igår/idag beror på hur man ser det eftersom klockan är 02.10) och det var hur mysigt som helst. Har ju saknat det hela helgen. Inatt är det dags att sova ensam igen vilket suger lite. Eftersom jag inte har något bättre för mig än att snacka om snowboards och skidor med en snubbe jag inte har en aning om vem det är, läsa mina EGNA blogginlägg och dricka apelsinjuice så tog jag fram min almanacka från 2009 och började räkna mina ensamma nätter. Jag tänkte att jag kanske är så van vid att sova ihop med någon så att det blir jobbigt så fort jag ska sova själv. Jag har jättesvårt för att somna då eftersom jag inte ser någon mening med att gå och lägga sig ensam. Jag tycker att sova är slöseri med tid och ska man dessutom sova ensam så är det ju inte ens något mysigt med det hela. Så jag började räkna hur många nätter jag sovit ihop med någon. Helvete vad många nätter det var. Så jag började om och började räkna dem nätterna jag INTE sovit med någon. 1......2...........3.........4.....5....6,7,8,9....10....11.......12......................13..------->....83. Sammanlagt sov jag 83 nätter ensam. Det är ca 2,8 månader som jag sov själv. Ca 9,2 månader som jag inte sov själv. 9,2 (!!!!) av 12 möjliga. 30 av dem 83 ensamma nätterna var när jag var i Oslo. alltså är det 53 ensamma nätter som spridit ut sig över de andra 11 månaderna under årets gång. Det är ju ingenting. Jag tror det förklarar mina problem vad det gäller att sova ensam och vakna upp ensam. Jag är liksom inte van vid det. Det är som om man ätit frukost vid exakt samma tidpunkt, exakt samma frukost varje dag så länge man kan minnas och sen en dag så är kylskåpet tomt. Du får ingen frukost. Då är man superhungrig eftersom man vet att "jag får alltid min frukost". Men nix, inte den här gången. Hungra ihjäl, sakna stenhårt. Varje gång jag sover ihop med någon är jag helt näck. (undantaget var när jag hälsade på Annie i Manchester i en vecka och vi sov i samma säng då jag faktiskt hade trosor på mig, tro det eller ej). Men nu när jag ska sova ensam har jag bh på mig, nattlinne, morgonrock (!!) och sockar på mig för att det är så kallt och ensamt. Jag måste klä på mig massor, höja elementet så att det är 26 grader ute i stugan, för att det ska bli så där varmt och svettigt att ligga i sängen så att jag ska tro att han ligger där och håller om mig.

Ja, just det! Bela och jag har fått två lägenheter så vi ska välja en av dem och sen är det inflyttning den 1:e februari! Vi är så taggade så i morgon ska vi kolla på en av lägenheterna och så ska vi springa runt i Halmstad och leta efter potentiella möbler. Det ska bli sååå spännande. =)

Nu är det dags att skryta lite tänkte jag. Jobbade på Concilia ikväll för första gången sen innan jag stack till Oslo. Kommer in och får en undersökning där vi ska försöka få ihop 3 stycken/timme. Dem två första timmarna hade de flesta som satt på samma undersökning som jag fått 5-6 stycken, någon hade bara fått 4. Jag fick 8. Sen var det rast i en kvart och sen började vi jobba igen. När det gått en timme så frågade Cornelia hur det går för mig och jag sa att jag gjort 4 stycken. Att jag först hade gjort 8 stycken de två första timmarna när det skulle vara "svårt" att få ihop 6 stycken tyckte hon var konstigt. Sen när jag hade gjort 4 stycken denna timmen då jag egentligen skulle fått ihop 3 tyckte hon också var lite konstigt så jag fick flytta in till avlyssningstelefonen så att hon kan sitta inne på sitt kontor och lyssna av mina samtal. Tror ni inte jag fixade 5 stycken till den sista timmen? Och hon hade ingenting att påpeka eftersom jag inte hade fuskat på något sätt. Haha! så när man skulle försökt "skrapa ihop" 12 stycken så hade jag ett slutresultat på 17! Jag bara måste vara lite bättre än alla andra, jag menar, jag måste ju leva upp till det fina omdömet Concilia skickade med mig till Norge... Nej, nu ska jag sluta skryta.

Nej, förresten! Jag måste ju skryta lite om min livskamrat som jag blivit så god vän med dem senaste månaderna!

Jag kallar henne för "Mensen". När jag var i Norge så passade Mensen och jag på att umgås en vecka bara för att vi skulle klara oss utan varandra sen när jag kom tillbaka till Sverige, vilket gick utmärkt. Sen nu när Nalle skulle åka iväg i helgen så sa jag till Mensen att vi kanske borde passa på nu när han är borta. Nalle och jag skildes åt på torsdag morgon och på torsdag eftermiddag kom Mensen och knackade på. Perfa! Vi umgicks halva torsdagen, hela fredagen, lördagen och söndagen. "Fan" tänkte jag. Nu har vi bara umgåtts i 4 dagar, alltså har vi 3 dagar kvar ihop, men Nalle kommer ju hem i morgon. Hur gör vi? Lite jobbigt att umgås alla tre liksom. Så Mensen bara: "Nej, fan, det är lungan, om jag sticker nu så är det lugnt ju".

Jag: "Men så kan du ju inte göra, du behöver ju ha din tid med mig du också."

Mensen: "Fast jag vet att jag kommer få skit för det av dig sen bara för att du, jag och Nalle inte går ihop, så det är lika bra jag sticker nu, vi kan ses nästa gång han ska resa iväg till skolan".

Jag: "Men.....men... vafan? Sticker du nu? Men... men.. hallå..?"

Mensen: "Yeapp, I'm out of here! Auf Wiedersehen!"

Och så var det med det. Från torsdag eftermiddag till söndag eftermiddag. Måndag kväll åkte jag hem till Nalle. Perfekt tajming. Tack, Mensen, för att du är så förstående. Ses kanske om en månad. Jag älskar dig.