I want you to.


Girl, if you're wondering if I want you to,
I want you to.
So make a move,
'cause I aint got all nigh.

- Weezer

If I do the things I want to do, I don't have a thing to prove to you.

Är mitt i ett vägkval. Eller ja, inte riktigt än, men snart och jag planerar redan nu för jag vet att det kommer bli svårt. Jag har:
Plan 1
Plan 2
Plan 3
Plan 4
Alternativ A
Alternativ B
Alternativ C

Plan 1
verkar himla spänannde. Det är något nytt, något utmanande men samtidigt lite jobbigt med tanke på kriterierna jag måste uppfylla innan jag kan ge mig in på Plan 1. Plan 2 är just nu mestadels ångest men jag får inte glömma att det även är en trygghet och något jag älskat väldigt länge. Men just nu är det ångest. Plan 3 däremot innebär ingen ångest alls, det är bara ett helt fantastiskt val, men det är inte bekräftat än så jag vågar inte utesluta andra planer innan jag vet vart Plan 3 leder mig. Plan 4 är jag verkligen inte sugen på. Plan 4 är inte heller något jag måste göra. Än. Man vet ju aldrig. Om Plan 1 och Plan 3 till slut inte längre är några alternativ för mig så är det ju bara Plan 2 och Plan 4 kvar. Frågan är vilket som är mest ångestladdat. Eller kanske minst ångestladdat. Det är väl det man ska fråga sig. Plan 3 är dock drömmen. Plan 1 är spännande. Plan 2 är ångest, men kul. Plan 4 är ångest.
Och vilken plan går bäst att kombinera med vilket alternativ? Plan 1 och Plan 3 skulle jag kunna kombinera med Alternativ A, Alternativ B och Alternativ C. Men Alternativ C är inte rätt. Det är det verkligen inte. Plan 2 kan jag i princip bara kombinera med Alternativ A. Men den kombinationen är nog bara för att det är tryggt. Det är inte spännande, inte nytt. Men tryggt. Alternativ B har länge varit en längtan, men det är inte tryggt, men nytt. Alternativ C är det ultimata, men bara för mig.
Jag vet inte hur jag ska välja. Plan 3 och Alternativ B känns väldigt frestande. Plan 3 styr dock inte jag över och Alternativ C är jag för feg för.
Jag ska fundera lite till.


Kom nu Ketchup så går vi och jobbar.

Skriver nog mest detta inlägget för att Gun-Britt bad mig att skriva något roligt. Jag har jobbat 55 timmar denna veckan. Jag är inte så rolig längre.
Däremot så har jag insett att det är inte att jobba som är jobbigt, inte heller att ha jobbat. Det jobbiga med att jobba är tanken på måndag morgon när man tänker på att man ska jobba 55 timmar den närmsta veckan.
Jag älskar ju mina jobb, jag förstår inte ens varför det känns jobbigt att tänka på att jobba. Jobba är ju fantastiskt. Jag skulle bara vilja jobba lite mer.

Åh, just det. Snackar med Fidde som påminde mig om att jag varit på skidresa. Kom knappt ihåg det själv, mamma kan festa hon. Kannor med öl håvades in, varsin gammeldansk till frukost varje morgon och så bröt vi oss in och drack på afterskin på torsdagen. Afterskin har bara öppet fredag och lördag. Dåligt, tänkte vi.

Nehe, nu ska jag slänga på mig kavajen och bege mig till jobbet. Gun-Britt, jag ber om ursäkt för att jag inte var så rolig som du förväntade dig.

Här kommer något som kanske kan liva upp :)

http://www.rodaroboten.se/2011/kom-ketchup-sa-gar-vi-2/



RSS 2.0