Banankontakt i min takt och min kontakt i din takt.
Vet ni hur kär jag är? Och att efter ett halvår fortfarande vara nykär är underbart. Jag älskar dig lika mycket som hela vida världen och tillbaka hem igen!
Jag har världens bästa pojkvän, bara så ni vet.
One more kiss could be the best thing, one more lie could be the worst.
Ni vet hur det känns när man börjar bli förkyld, halsen börjar tjockna till, det kliar lite från halsen upp till öronen, ena näsborren rinner lite och rösten blir svagare. Man känner sig lite småfebrig emellanåt med och helt dåsig i hela kroppen på kvällen och sen när man vaknar nästa morgon så kan man knappt öppna varken ögon, mun eller andas genom näsan för att man är så förkyld. Det där stadiet "kvällen-innan-förkylningen-bryter-ut"-stadiet, så har jag känt det i snart 2 veckor. Otroligt jobbigt! Men nu vet jag i alla fall vad det beror på och jag har fått en antibiotika-kur för 9 dagar framåt. Vilket innebär inget sex och ingen alkohol. Alkoholen är inga problem eftersom jag ändå jobbar hela helgen men... SEXET DÅ?!! Well, vi får väl se hur det går...
I måndags blev det supa med Emil och Nalle. Vi delade på 80 cl Jäger, 3 liter vin, lite whiskey, varsin grogg gjord av baileys och mjölk, och så var det energidryck mellan allt det här. Ändå var jag inte bakis dagen efter. Nice!
Känner att jag varit lite dålig på att ta mig till stallet, att jag lämnat det för mycket till mamma, men jag har verkligen haft jättemycket att tänka på den senaste tiden. Lite dåligt samvete för det.
Varför skrattar jag när vi ska prata om något seriöst? Blir jag så nervös? För vad? Jag har ju ingenting att dölja, ändå skrattar jag bara bort det. Jag hoppas allt löser sig. Jag älskar dig mest i världen.
Losing a friend.
Hästen vi köpte för knappt 2 veckor sedan, Sheya, är verkligen den mysigaste och underbaraste hästen som finns. Hon är så himla go, kommer gående mot en innan man ens hunnit in i hagen, sniffar en i nacken, "skyddar" mig från unghästen när han blir lite galen i stallet, hon delar morot med mig utan att protestera och hon är helt underbar och trygg att rida ut ensam på! För säkerhets skull ville mamma göra ett böjprov på henne för att se att allt var okej, det är aldrig fel att göra, så i onsdags åkte hon till en veterinärklinik där det jobbar två kvinnor som är specialister på just böjprov. Mamma och Sheya hade fått en tid där 11:20 men då jobbade jag så jag väntade med att ringa tills jag hade slutat. Slutade jobba vid 15-tiden och ringde mamma för att se så att allt har gått bra, något annat hade jag inte förväntat mig eftersom hon aldrig visar att hon har ont eller något sådant överhuvudtaget. Det hinner knappt gå fram en signal innan mamma säger att det är riktigt illa. Sheya har tydligen förslitningar på skelettet på ena sidan, men för att vi inte ska vara oroliga och för att hon är så himla snäll så visar hon ingenting för oss utan belastar den andra sidan med dubbelt så mycket jobb i stället vilket i sin tur leder till att den ena sidan inte bygger några muskler och att hon har jätte-, jätteont. Min stackars tjej! När jag ringde mamma verkade det som om det inte fanns något annat att göra än att faktiskt ta bort henne, för hennes eget bästa. Men utredningen av hennes skada fortsatte och de har kommit fram till att det går att behandla henne, men att de inte vet hur hon svarar på behandlingen och därför kan vi inte vara säkra på att hon någonsin blir återställd och kan ridas igen. Mamma tyckte vi skulle behandla henne och ge henne en chans att bli bättre, men då sa jag emot. Att blir hon inte bättre så kommer det att vara svårare att slita sig från henne sen när vi haft henne i flera månader än vad det är att slita sig från henne nu när vi haft henne ett par veckor. Mamma blev först arg och tyckte jag var känslokall som säger att vi ska skicka tillbaka henne till Malin i Sveg där vi köpte henne, få pengarna tillbaka och leta efter ny häst. Men jag känner att om hon inte blir bättre så är det inte jättekul att faktiskt ha lagt 28 000 kr på ett pälsbeklätt djur som bara ska stå och tugga gräs som sällskap i hagen. Ja, jag tänker på mig själv och vad jag faktiskt vill ha ut av hästen, och det är att kunna rida ut i skogen, rida lite på bana, ta en och annan strandritt och vara med på roliga klubbaktiviteter där man träffar nya människor och deras hästar. I hagen knyter man inga kontakter och varken jag eller Sheya får ut något av att inte göra någonting. Efter mycket om och men har vi nu beslutat att vi behåller henne de 3 första veckorna av behandlingen innan hon ska på ett återbesök och sedan kör vi upp henne till Malin igen. Vi får bara hoppas på att Malin är så förstående att hon går med på det här. Det är ju ingens fel, det var ju ingen som visste att det var så här eller skulle bli så här. Det är hårt just nu, och jag grät oavbrutet i flera timmar efter samtalet i onsdags och Bela fick sitta och trösta mig. Usch, mitt hjärta vill verkligen inte att hon ska åka tillbaka, vi som klickade så bra redan från början. Gumman då, varför?
I torsdags åkte Bela och Oscar hem till Mariestad för att gratulera Oscars mamma som fyllde år. Bela kommer hem i morgon (Söndag) igen, men ska åka till Öland med klassen på måndag morgon och är borta till onsdag. Oscar däremot ska antagligen stanna ett par veckor i Mariestad för att jobba lite. Cash måste göras. Så jag har lägenheten för mig själv jättemycket nu! Faktiskt inte så tomt som jag föreställde mig att det skulle vara ensam på 92 kvadrat.
I torsdags var det även middag hos Nalles föräldrar vilket var väldigt trevligt. Hände en liten sak bara som jag inte kommer kunna släppa på ett tag... Men, men, maten var god och i övrigt var det väldigt kul. Marija var ju där med :)
Igår var det fredag och jag jobbade på Concilia under dagen och blev lite befordrad! Mina "chefer" har snackat ihop sig och vill att jag ska börja hjälpa dem med lite mer administrativa grejer istället för att bara sitta och ringa. Känns väldigt bra att dem litar på mig. En av grejerna som skulle gjorts nästa vecka fick jag tacka nej till eftersom jag kommer jobba på hotellet hela nästa vecka men så sa jag att Freddie kanske kunde göra det istället för mig, han har ju varit där längre än vad jag har. Då sa Ida att "njee, det är dig vi vill ha för det här, eftersom vi vet att du är duktig, har jobbat här länge, sköter jobbet med fina resultat och har aldrig gjort oss besvikna, så vi vill gärna att det är du som hjälper oss med det här och vi skulle faktiskt vilja anställa dig till att bli 'en av oss' men vi har inte tillräckligt med timmar för att kunna dela upp det på en person till, tyvärr". Hur härligt är inte det att höra? Jag gillar verkligen mitt jobb.
På kvällen kom Nalle och Emil hem till mig och åt middag, fläskfilé i en faktiskt väldigt god sås och ris till det. Nalle fick pysa till jobbet och Emil satt kvar en stund och kollade klart på Fun with Dick and Jane med mig.
Vid 3:00 vaknade jag av att Nalle satt i fåtöljen bredvid mig, lika snygg som alltid, grrr!
Idag har vi tagit det rätt lugnt, jag var i stallet en stund i morse och i eftermiddags beställde vi thaimat från Chiang Mai och Emil köpte kebab. Sedan begav sig Nalle och jag hem till mig där vi gjorde daimglass och slickade skålar, mums! Just nu är smeten i frysen för att frysas till glass så är den klar lagom till Nalle kommer hem i natt efter jobbet.
Dags för mig att ta tag i disken som de senaste dagarna fört med sig och sen hinner jag faktiskt sova en halvtimme innan världens bästa pojkvän kommer hem. Vi har verkligen haft helt underbara dagar nu och jag är helt väldigt mycket massa kär i honom. Du är den bästa som finns, jag älskar dig!
Back to the future.
Trodde inte det var möjligt att sakna något som jag vet att jag inte vill ha tillbaka. Hur mycket man än saknar det så hoppas man innerligt att det inte upplevs igen. Otroligt konstig känsla som jag inte kan förtränga en längre period, för rätt som det är så saknar jag det igen, men hela tiden vet jag att det aldrig kommer tillbaka. Och det är jag glad för.
This is the time, it's a delicate line to the beginning of what's yet to come.
Har jag berättat att det var fest för Bela förra helgen? Det var det i alla fall och helskotta vad jag inte var nykter. Men kul hade vi! Först festade vi här hemma med en massa folk, sen Asian och sist Corner. Man mådde ju som man förtjänade på söndagen.. Usch!
I fredags var det valborgsmiddag hos Nalles föräldrar efter jobbet och efter middagen tog vi oss till majbrasan i Vilshärad. Emil som också var med körde Nalle till jobbet på hemvägen och jag och Emil fortsatte hem. Jag gick och la mig och Emil gick hem och drack med Scott. Kl 02:10 ringde Nalle och frågade om jag kunde hämta honom i stan och kär som man är så ställer man upp. 02:20 var jag framme och då körde jag, Nalle och Staffan hem till Nalle där Emil och Scott var. Drack lite och åt vitlöksbröd och popcorn kl 4 på morgonen, mums! Ca 05:10 gick vi och la oss och sen vaknade jag 5 timmar senare och kunde inte somna om vilket var vääääldigt otaktiskt med tanke på att jag skulle iväg till Sveg den kommande natten. Var i helvete ligger Sveg tänker ni då? Mjo, det ligger ganska exakt 12 timmar med bil uppåt i Sverige. 75 mil tror jag vi kom fram till. Mamma och Margaretha (Kvinnan vi ska ha Sheya, den nya hästen, hos och där vi hade Zorita, vår förra häst) kom och plockade upp mig på Andersberg kl 01:50 natten till igår (Söndag) och sedan började vi resan upp till Sveg. Ganska segt med tanke på att man inte får köra mer än 80 km/h med hästtransport där bak. Men det gick bra en bit och när det var dags att kolla på kartan (Vi var ett par mil från Trollhättan då) så stannade vi till utanför en mekonomen-verkstad och där låg även en bensinstation som utförde bilservice. Anledingen till att jag berättar detta är att vi inte fick igång bilen igen när vi skulle fortsätta färden och klockan var 04:20 så därför var ju ingenting öppet - varken macken eller verkstaden. Typiskt va? Sten hade berättat för mamma att vi hade gratis vägassistans om det skulle hända något utmed vägen men mamma bara skakade på huvudet och bara "ja, ja, det blir nog bra". Nu skulle vägassistansen komma till nytta. Mamma ringde och de skulle skicka ut en servicebil som skulle hjälpa oss. Ett par minuter senare kör två tidningsbudbilar in och tankar på macken så vi går ner och frågar om det möjligtvis har några startkablar, men icke. Den ena mannen sa att han hade det i sin privata bil en bit härifrån, men vi tackade och sa att vi ringt vägassistans men att vi inte vet hur lång tid det tar innan dem kommer. Tidningsbuden körde iväg och en halvtimme senare rullar en bil fram till vår bil och Margaretha tycker det var konstigt att vägassistansen skickade en privat bil att hjälpa oss, men det gjorde ju ingenting. När mannen stiger ur sin bil ser vi att det är tidningsgubben som kört och hämtat sin privata bil och kommit tillbaka för att hjälpa oss! Vilken ängel! Bilen kickar igång, Margaretha får en GöteborgsPosten och så kör vi vidare. Resten av vägen gick bra, vi såg en räv, en och annan älg och en jäkla massa skog. kl 13:45 (observera att vi startade 01:50) var vi framme hos Malin som ägde hästen och hon och hennes man bjöd oss på Tacos och sedan åkte vi bort till stallet. Så otroligt vacker hon är, Sheya. Jättemysig och trevlig i all hantering och väldigt rolig att rida. Malin lånade en islandshäst i stallet och jag tog Sheya och så red vi ut en runda i området. Det kändes jättebra. Vi mötte bilar utan ljuddämpare och grejer som bara gasade förbi allt dem kunde men Sheya brydde sig inte ett smack. Helt underbar häst, precis som vi hade föreställt oss henne. Vi kom tillbaka till stallet och mamma satte upp och testade henne i de olika gångarterna i paddocken. Oj, vad mamma var ringrostig! Men hon kommer väl in i det snart. Vi åkte hem till Malin igen och sov i 1,5 timme och sedan beställde vi pizza och skrev under köpekontrakt och tog emot pass, hästlicens, tävlingsbok, vaccinationspapper m.m. Vid 20:30 åkte vi till stallet igen och lastade in sadel, träns, täcken, mat och alla andra tillbehör och såklart hästen i transporten. 21:30 var vi iväg mot Halmstad igen och vägen gick felfri! Vår Sheya stod helt stilla i transporten i 12 timmar! Otroligt duktigt. Väl hemma (vid ca nio i morse) ryktade vi henne, gick en promenad med henne i skogen och släppte ut henne i en hage full med grönt gräs. Det måste verkligen vara en omställnng för henne med tanke på att det var massa snö uppe i Sveg, sen hoppar hon in i en transport och nästa gång hon kommer ut så är det sommar.
Än så länge verkar hon trivas och jag ska dit en sväng ikväll med och se hur det är med henne.
Längtar till onsdag då jag ska rida en runda med henne :)
Har jag berättat att det var fest för Bela förra helgen? Det var det i alla fall och helskotta vad jag inte var nykter. Men kul hade vi! Först festade vi här hemma med en massa folk, sen Asian och sist Corner. Man mådde ju som man förtjänade på söndagen.. Usch!
I fredags var det valborgsmiddag hos Nalles föräldrar efter jobbet och efter middagen tog vi oss till majbrasan i Vilshärad. Emil som också var med körde Nalle till jobbet på hemvägen och jag och Emil fortsatte hem. Jag gick och la mig och Emil gick hem och drack med Scott. Kl 02:10 ringde Nalle och frågade om jag kunde hämta honom i stan och kär som man är så ställer man upp. 02:20 var jag framme och då körde jag, Nalle och Staffan hem till Nalle där Emil och Scott var. Drack lite och åt vitlöksbröd och popcorn kl 4 på morgonen, mums! Ca 05:10 gick vi och la oss och sen vaknade jag 5 timmar senare och kunde inte somna om vilket var vääääldigt otaktiskt med tanke på att jag skulle iväg till Sveg den kommande natten. Var i helvete ligger Sveg tänker ni då? Mjo, det ligger ganska exakt 12 timmar med bil uppåt i Sverige. 75 mil tror jag vi kom fram till. Mamma och Margaretha (Kvinnan vi ska ha Sheya, den nya hästen, hos och där vi hade Zorita, vår förra häst) kom och plockade upp mig på Andersberg kl 01:50 natten till igår (Söndag) och sedan började vi resan upp till Sveg. Ganska segt med tanke på att man inte får köra mer än 80 km/h med hästtransport där bak. Men det gick bra en bit och när det var dags att kolla på kartan (Vi var ett par mil från Trollhättan då) så stannade vi till utanför en mekonomen-verkstad och där låg även en bensinstation som utförde bilservice. Anledingen till att jag berättar detta är att vi inte fick igång bilen igen när vi skulle fortsätta färden och klockan var 04:20 så därför var ju ingenting öppet - varken macken eller verkstaden. Typiskt va? Sten hade berättat för mamma att vi hade gratis vägassistans om det skulle hända något utmed vägen men mamma bara skakade på huvudet och bara "ja, ja, det blir nog bra". Nu skulle vägassistansen komma till nytta. Mamma ringde och de skulle skicka ut en servicebil som skulle hjälpa oss. Ett par minuter senare kör två tidningsbudbilar in och tankar på macken så vi går ner och frågar om det möjligtvis har några startkablar, men icke. Den ena mannen sa att han hade det i sin privata bil en bit härifrån, men vi tackade och sa att vi ringt vägassistans men att vi inte vet hur lång tid det tar innan dem kommer. Tidningsbuden körde iväg och en halvtimme senare rullar en bil fram till vår bil och Margaretha tycker det var konstigt att vägassistansen skickade en privat bil att hjälpa oss, men det gjorde ju ingenting. När mannen stiger ur sin bil ser vi att det är tidningsgubben som kört och hämtat sin privata bil och kommit tillbaka för att hjälpa oss! Vilken ängel! Bilen kickar igång, Margaretha får en GöteborgsPosten och så kör vi vidare. Resten av vägen gick bra, vi såg en räv, en och annan älg och en jäkla massa skog. kl 13:45 (observera att vi startade 01:50) var vi framme hos Malin som ägde hästen och hon och hennes man bjöd oss på Tacos och sedan åkte vi bort till stallet. Så otroligt vacker hon är, Sheya. Jättemysig och trevlig i all hantering och väldigt rolig att rida. Malin lånade en islandshäst i stallet och jag tog Sheya och så red vi ut en runda i området. Det kändes jättebra. Vi mötte bilar utan ljuddämpare och grejer som bara gasade förbi allt dem kunde men Sheya brydde sig inte ett smack. Helt underbar häst, precis som vi hade föreställt oss henne. Vi kom tillbaka till stallet och mamma satte upp och testade henne i de olika gångarterna i paddocken. Oj, vad mamma var ringrostig! Men hon kommer väl in i det snart. Vi åkte hem till Malin igen och sov i 1,5 timme och sedan beställde vi pizza och skrev under köpekontrakt och tog emot pass, hästlicens, tävlingsbok, vaccinationspapper m.m. Vid 20:30 åkte vi till stallet igen och lastade in sadel, träns, täcken, mat och alla andra tillbehör och såklart hästen i transporten. 21:30 var vi iväg mot Halmstad igen och vägen gick felfri! Vår Sheya stod helt stilla i transporten i 12 timmar! Otroligt duktigt. Väl hemma (vid ca nio i morse) ryktade vi henne, gick en promenad med henne i skogen och släppte ut henne i en hage full med grönt gräs. Det måste verkligen vara en omställnng för henne med tanke på att det var massa snö uppe i Sveg, sen hoppar hon in i en transport och nästa gång hon kommer ut så är det sommar.
Än så länge verkar hon trivas och jag ska dit en sväng ikväll med och se hur det är med henne.
Längtar till onsdag då jag ska rida en runda med henne :)
