Att byta riktning. Eller.
Nu har vi ju testat det där med att göra slut. Förhoppningsvis testar vi snart att bo isär. Jag ska bo själv och leva själv och det känns faktiskt ganska bra. Kommer såklart bli ensamt men jag känner att det är det jag behöver. Har i princip bott ensam i totalt en månad av mina drygt 21 år. Så jag väljer att se alla fördelarna med att bo ensam. Ingen annan använder en massa disk som man måste diska, man kan bädda sängen utan att någon annan slänger kläder, böcker och skit i den, man behöver inte ta hänsyn till någon annans mat-, sov- och datortider, man kan bjuda hem folk när man vill - om man vill. Man kan äta vilken mat man vill - om man vill. Det känns värt att städa och man kan städa, utan att någon annan stökar ner, - om man vill. Man kan möblera och renovera som man själv vill - om man vill. Man kan lägga pengar på bara sig själv - om man vill. Man kan sova någon annanstans - om man vill. Det är så mycket man kan göra och så många måsten som försvinner. Mycket man gör nu är ju måsten för att hemlivet ska fungera överhuvudtaget. Irritationsmoment försvinner, och blir jag irriterad över något så kommer jag sedan bara ha mig själv att skylla. Så jag har bestämt mig, jag ska vara själv. Ett tag. Tills jag tröttnar.
Men tänk om jag nu har insett att jag hittat den rätta? Är det okej att plötsligt ändra sig? Jag som såg alla fördelar med att vara själv, och fortfarande inte riktigt kan se nackdelar med det? Men om jag inte tar chansen nu, så försvinner den kanske? Ska man ta chansen bara för att man kanske har hittat den rätta? Hur vet man när det är okej att ändra sig? Och om man ens borde ändra sig det första halvåret? Kanske borde jag sakna att vara två ett tag innan jag ändrar mig? Men då försvinner han. Och var går gränsen för...? Och vem bestämmer den? Åh, jag vet inte. Nu ska jag wordfeuda bort lite funderingar.
Men tänk om jag nu har insett att jag hittat den rätta? Är det okej att plötsligt ändra sig? Jag som såg alla fördelar med att vara själv, och fortfarande inte riktigt kan se nackdelar med det? Men om jag inte tar chansen nu, så försvinner den kanske? Ska man ta chansen bara för att man kanske har hittat den rätta? Hur vet man när det är okej att ändra sig? Och om man ens borde ändra sig det första halvåret? Kanske borde jag sakna att vara två ett tag innan jag ändrar mig? Men då försvinner han. Och var går gränsen för...? Och vem bestämmer den? Åh, jag vet inte. Nu ska jag wordfeuda bort lite funderingar.
