Ankans blogg

Vägandet var inte så roligt. Och ja, jag vet, man går upp och man går ner under dieten. Och ja, jag vet, jag får inte väga mig 15 gånger om dagen. Men i morse gick jag på toaletten och vägde mig innan frukost bara för att se hur det går för mig. Och jag vet att jag fuskat lite i början på veckan, men jag tänkte att det kan väl inte spela så stor roll? Det gjorde det sannerligen. 64,7 visade vågen idag, och i måndags var jag nere på 63,3 kg. Det suger ju faktiskt. Och ni vet dem där 4 kexchokladen jag köpte för några dagar sedan? Dem har jag inte rört, inte ens plockat upp ur påsen, tänka sig. Jag tänkte ju att jag skulle få ta en kexchoklad i veckan, men jag har bestämt mig för att inte äta något som kan uppfattas som röda prickar den här veckan. Har jag på måndag gått ner till UNDER 63,3 kg så får jag börja äta en i veckan. Men jag tvivlar starkt på att det kommer gå att komma under det nu när det bara är lördag och söndag kvar innan den tredje invägningen.

Nu säger jag det man inte får säga. Det kommer inte gå. Hur ska jag lyckas tappa så mycket på bara ett par dagar? Plus att nu när jag inte ens ätit saker jag VERKLIGEN tycker om, typ choklad, och ändå gått upp i vikt så fort, så känns det som om när jag väl trappar ner med dieten och börjar äta en och annan kitkat eller marabou då och då så kommer jag bli smällfet! Jag vet att sådant ofta händer efter "oseriösa" dieter, men jag kände verkligen att detta är något som skulle funka. Visserligen är det bara dag 10, det kanske är för tidigt för att döma redan nu... Men jag måste medge att det känns lite hopplöst. Lite hopplöst.

Idag sa jag det högt till Maria, då jag hade panik för att hon ska skaffa hus och barn och jag hade en hel del panik å hennes vägnar att hon inte ska klara av det. Vi pratade om det en liten stund och jag sa, på fullaste allvar, att jag inte vill ha barn, och att jag inte vet om jag ens vill det i framtiden. Någon timme senare när jag träffade Nalle på Maxi och vi kom in på barn av någon anledning sa jag samma sak till honom, att jag nog inte vill ha barn. Han blev paff och lite ledsen. Vi kom fram till att vi pratar inte om det förrän det blir aktuellt att prata om det.

Punkt.