Ankans blogg

Orkar inte skriva så mycket idag, sitter mitt i en känslomässig berg-och-dalbana. Är överlycklig över att Sheya blev friskförklarad när jag och mamma var på sista återbesöket i måndags med henne efter hennes långtidssjukdom som vi kämpat med ända sedan vi köpte henne i maj i år. Så vi var verkligen lättade när Ingrid sa att hon tycker det är självklart att hon ska friskförklaras! Helt underbart, så nu får vi rida henne normalt igen :) Sedan har jag jobbat i 11 dagar i rad, så man har ju varit helt slut de senaste dagarna, men idag var jag ledig vilket var skööönt! Däremot har Mozart ramlat omkull två gånger, alltså bara helt och hållet kollapsat igår och i förrgår och han har klökts väldigt mycket när jag har varit där den senaste veckan och idag kräktes han. Så mamma bokade tid på Slöinge djursjukhus till i eftermiddag för att se vad det var, vi misstänkte epilepsi. Det gjorde veterinären också eftersom lungorna, hjärtat, tempen och de tre blodproverna såg perfekta ut, men innan han diagnostiserade lille Mozart som epileptiker så röntgade han honom också bara för säkerhets skull. Dock trodde han inte att han skulle hitta något anmärkningsvärt eftersom Mozart var så pigg och viftade på svansen under hela besöket. Veterinären Andrew Blockley hade tyvärr fel. Chockad över röntgenbilderna kom han in till mig och mamma i rummet och sa att Mozart hade jättemycket metastaser i sina lungor. Metastaser är något som kommer från en tumör som sitter någon annanstans i kroppen. Har Mozart en tumör i prostatan och cancern sprids till lungorna så är det metastaser som bildas i lungorna helt enkelt. Och Mozarts lungor var fulla av metastaser. Och det har spridit sig till hjärnan med. Med tanke på att Mozart är drygt 10,5 år gammal, en boxer blir normalt mellan 8 och 10 år, så känns det väldigt hopplöst. Men veterinären tyckte att han var såpass pigg att det var värt att skriva ut kortisontabletter till honom för att se om det biter på cancern. Gör dem inte det så har han inte långt kvar att leva och vi får bara vara beredda på att han en dag slutar andas. Hjälper tabletterna honom så botas inte cancern, men den kan hämmas så att den inte sprids lika fort. Det är jättetufft. Han har alltid funnits där. Både mamma och jag bröt ihop totalt och hela vägen hem satt vi och grät i bilen. Jag vill inte förlora honom, han är det finaste och mest värdefulla jag har och det finns ingen jag älskar så mycket som Mozart.