At the end of another lost highway.
Snart är det dags. Dags att söka in till högskolan. Om man nu ska söka in. Ska man det? Ja, jag tror det. Jag vill ha en utbildning och ett jobb som inte har med hotell och restaurang att göra. På tal om det, jag har fått ett nytt jobb, eller ett till jobb eller vad man ska kalla det. Clarion Collection, Hotel Norre Park. Känns bra att kunna variera mellan Concilia och Clarion, men fortfarande skitlöner. Gustav har visserligen lovat mig fast anställning/högre lön på Concilia... Men sker det inte tillräckligt snabbt så kommer jag gå över helt till hotellet om dem behöver mig för där har jag några kronor mer i timmen... Och ja, pengar är allt.
Det är därför jag känner att plugga vidare inte känns jättelockande med tanke på att jag är inställd på att jag inte vill ha något studielån som man kommer få betala av på i stort sett resten av sitt liv. Däremot, kan man ju åka till Norge och ta jobbet i Gol som jag har fått, jobba där i 3 månader, tjäna ihop pengar till ett busskörkort, jobba som bussförare (Väldig brist inom det yrket tydligen) till nästa höst då man börjar på en treårig utbildning och kanske jobbar som busschaufför under helgerna, så slipper man ta studielånet? Låter som en väldigt bra plan i teorin, inte sant? Det är dem där 3 månaderna i Norge som ställer till det för mig. Dem hade inte ställt till det så mycket om jobbet var i Oslo, för då är det bara att åka hem under helgerna, inga problem. Men det är lite svårare att ta sig från Gol (som ligger i närheten av Hemsedal) och jag kommer inte klara av dem tre månaderna utan Nalle. Om tre veckor i Portugal var ett helvete när jag och Chrisse varit tillsammans i tre månader så kommer ju inte 3 månader utan Nalle som jag då varit tillsammans med i 9 månader vara speciellt smärtfria. Nej, det kommer inte att fungera.
Om vi nu säger att jag ska söka in till högskolan då, vilken utbildning ska jag söka till? Well, jag har lite sug efter att bli personalchef, men vilken utbildning tar man då? Samtidigt så har min dröm alltid varit att arbeta med barn och ungdomar, genom ett yrke som psykolog eller terapeut eller något sådant, kanske ska man satsa på det? Fast samtidigt har jag ju verkligen alltid velat bli polis och den utbildningen är dessutom kortare än alla andra vilket innebär att jag kommer in i arbetslivet fortare och inte behöver vara "fattig student" eller "skuldsatt student" så länge. Men då måste jag verkligen börja träna. Måste ha någon som pushar mig till det. Brorsan var bra på det, han la upp ett schema/program för mig med exakt vad jag skulle göra, hur länge och hur många gånger jag skulle göra varje övning/träningsform, men när han flyttade till USA sket det sig. Någon som känner sig manad att pressa mig lite? Behöver verkligen komma igång och träna även om det inte gäller polisutbuildningen. Som asiaten sa till mig på Chiang Mai: "Do mååste vá sääääxii ti sooommalen!". Hon har väl rätt, I guess.
Någon som vill vägleda mig lite genom livet just nu? För jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Och det är mer komplicerat och invecklat än det här, men jag har inte riktigt tid att gå djupare in på det, för nu blir det duschen, sen kommer Älsk, sen blir det tacos, och sen drar vi oss på fest i Fyllinge.
Tchüss!
Kommentarer
Trackback
