Ankans blogg

Jag åkte hem till mamma för att lämna bilen jag lånat av henne under fredagen och vid 13:00 kom Elenor och hennes mamma och plockade upp mig för att köra vidare in till stan. En stund efter vi kommit fram så gick vår Swebus Express till Göteborg och väl framme där gick vi på en restaurang som Elenor varit på förut och rekommenderade. Otroligt god mat åt vi och sedan gick vi runt i staden ett tag innan vi begav oss till Trädgårn där konserten skulle hålla hus. Det var Paolo Nutini vi var där för att se och killen som var förband hette Liam Gerner. Liam var riktigt bra tyckte jag så jag köpte hans EP som han signerade åt mig och så fick jag en kram. 
Här kommer en bild på Liam: 

Jag kände när jag var hemma och lyssnade på Paolo Nutini att det inte riktigt var nån musik för mig, men tänkte att jag går för upplevelsens skull, men jag måste säga att fyfan vilket bra live-framträdande han gjorde och så sjukt bra musik. Kroppsspråket han använde var helt enormt bra. Jag var imponerad så här kommer en bild på honom med:
Bussen hem skulle inte gå förrän 02:55 så vi tänkte att vi skulle sätta oss på en pub någonstans. Göteborgs uteliv är det sämsta. Var vi inte över 23 så kom man inte in någonstans, på de flesta ställen skulle man vara 25. McDonalds var ett big No, No. Men så hittade vi en bar/restaurang som hette Picasso, och där var det bara att komma in och sätta sig. Ett helt okej ställe så vi satt där och tog någon öl och Elenor tog någon cider. 
Vi tog bussen hem och jag var hemma i lägenheten 04:45. Trött som man var gick man direkt och däckade i sängen och jag satte klockan på 11:00 för denna gången ville jag sova lite i alla fall. På söndagsmorgonen orkade jag inte laga något mer avancerat än fiskpinnar och potatisbollar. Under tiden det stod på spisen så gick jag in i vardagsrummet för att sätta mig vid datorn och kolla in vilka verk Liam Gerner (Paolos förbandskille) hade gjort. Helt såld på musiken jag hittade glömde jag allt runt omkring mig. Plötsligt skriker brandlarmet och alla mina negrer börjar vända och vrida sig i soffan och undrar vad som händer. Jag tänkte att batterierna började ta slut och att det var därför den pep. Kommer ut i hallen och ser att köket står i lågor. Nu överdrev jag lite, men spisen stod i alla fall i lågor. Bela skriker: Kväv elden!! Jag lägger en handduk över den men handduken brinner upp. Jag har i åtanke att man inte ska släcka bränder med vatten för att det blir explosioner men hur släcker jag annars en eld? Bela kom med skurhinken och jag fyllde den med kallt vatten som jag kastade över spisen. Funkade hur bra som helst. Explosion = Bullshit. När elden var släckt på spisen såg vi att det brann uppe i fläkten med, så den lågan fick också en kalldusch och då slocknade den rätt fort. Tur att det inte hann sprida sig mer då hade det fattat eld i hela väggen med. Här kommer en urkass bild på hur fläkten såg ut. Delarna som ligger där nere på bilden (på spisen) är delar som lossnade av sig själva av elden, inget jag plockat isär. Måste säga att det såg mycket värre ut i verkligheten men tja... jag är ingen fotograf:

Fick ringa Stena Fastigheter via securitas eftersom det var söndag och Stena är obemannat då, så det kom en kille som plockade ner hela fläkten åt mig. Tiden försvann ju som ingenting och det var dags att ta bussen till stan och möta upp Elenor. 14:40 gick Swebus Express mot Malmö och den här gången var det dags att se KISS. När vi kom till Svävareterminalen i Malmö var det drygt 4,5 km till Malmö Stadion så vi planerae att ta en lokalbuss dit. Efter mycket om och men kom vi fram till att det skulle vara buss 84 så vi kollade på dess tidtabell som var helt åt helvete. Ett exempel på hur det stod: "Bussarna går 25 minuter före matchstart och återvänder 15 minuter efter slutsignal". HELT JÄVLA VÄRDELÖST. Då hatade vi Malmö.
Vi hittade tre andra killar som skulle till samma konsert som vi så vi delade en taxi. Trots att vi var fem stycken hoppade vi in i samma lilla personbilstaxi, och chauffören blev nästan sur när Elenor och jag tvekade på om vi fick hoppa in. Dem brukar ju vara väldigt strikta med att inte ta in fler personer än lagligt i taxin. Riktigt härlig taxichaufför dock, utländsk såklart, och så jäkla taggad! Han körde om alla andra bilar och tutade och sa: "Bort med er, här kommer Kiss-grupp. Kiss-grupp på väg!". Undrar ni hur vi fick plats allihop i bilen? antagligen inte, men Elenor satt i mitt knä och alla satt helt knökade. Det var mys! När vi kom fram till Stadion kände vi att hungern smög sig på oss, jag hade ju inte ätit något med tanke på min anlagda brand i köket. Någon kilometer bort hittade vi en Pizzeria som var full med folk som skulle se på Kiss (antagligen, för där var rätt mycket folk). Vi väntade en bra stund på pizzorna men oj, vad dem var goda! På vägen tillbaka mot Stadion ringde jag hem till mamma för att kolla med brorsan så han inte glömt att han skulle hämta oss. Då sa mamma och Sten att dem blev så avundsjuka på att vi skulle se Kiss så dem skulle köra ner själva och se om de kunde köpa biljetter utanför Stadion om någon sålde. De åkte ner och lyckades få tag i 2 stycken ståplatser och så bestämde vi att vi skulle mötas upp efter konserten. När vi hade stått i den kilometerlånga kön och kommit in så var det förbandet MUSTASCH som spelade och därefter kom Kiss in på scen. Efter ca 40 minuter frågade jag Elenor vad hon tyckte och hon svarade "Mjo, det är okej". Och jag kände precis likadant. Det är fan bara okej. Knappt det. De körde massa låtar från deras "ny"-släppta album som man knappt hört och det var ingen av oss 22 000 personer i publiken som var speciellt inlärd på dem låtarna, så även publiken var rätt lam. Ett tag senare kände man att konserten var påväg mot sitt slut och jag var verkligen besviken. Verkligen jättebesviken. Men det var då hela konserten drog igång på riktigt, med alla dem bra låtarna som man bara älskar! De körde igång med Detroit Rock City, Rock'n'roll all nite, Lick it up och så vidare. Det bästa var helt klart när de sjöng "God gave rock'n'roll to you". Hela publiken sjöng med med allt vi hade och när Paul slutade sjunga så sjöng verkligen hela och då menar jag verkligen HELA PUBLIKEN resten av texten. Alltså, det var så otroligt häftigt och Paul var hela chockad, man såg riktigt hur han inte hade räknat med en sådan reaktion från publiken. Det var nästan så han blev tårögd. Den upplevelsen var helt enorm. Det var även helt fantastiskt när Paul "åkte lina" ut till publiken och alla sjöng "I was made for loving you". När jag säger alla menar jag verkligen ALLA. Dem sista kanske 50 minuterna gjorde hela konserten och det var då man kände att det helt klart var värt pengarna. Jag var så jäkla imponerad och det känns underbart att även Elenor var nöjd. Det är ju alltid en vild chansning när man introducerar varandra för helt nya grejer. Jag var himla nöjd med att hon tog med mig till Paolo och hon var himla nöjd med att jag tog med henne på Kiss. Efteråt mötte vi som bestämt var upp mamma och Sten och så körde dem oss hem. Först blev det en välförtjänt kall Coca Cola vid Milstolpen. Törstig, det var man. Här kommer bild från konserten:

Alltså, jag har haft en skitgrym helg och nu har jag en veckas jobb framför mig och på fredag kommer min älskling hem! Ska försöka hitta tid till att se en film med Emil med hade vi tänkt.
Nu blir det duschen, och sen vika tvätt!
Tack alla jag spenderat den här underbara helgen med. You are the greatest!