Om jag visste nu vad jag kommer veta sen.

Så hade jag kanske inte gjort som jag gjorde. Syltat in mig i smeten så mycket att jag inte vet hur det ligger till egentligen. Lekt med dig, lekt med mig och lekt med oss. Valet av repliker hade kanske varit annorlunda. Hela den här pjäsen vore förhoppningsvis omskriven. Med ett sånt där lyckligt slut som man bara irriterar sig på för att det är så perfekt. Du är perfekt, och det vet du. Egentligen för perfekt för att jag ska förtjäna att få dig i slutet. Men visst är det det vi vill? Jag vet ingenting. Jag bara låtsas att jag vet. Allt vore mycket lättare om jag visste nu vad jag kommer veta sen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0