Feeling strangely fine.
Jag tänkte på det där som Charlie säger till Alan i 2½ men: "Att prata med dig är ju som att snacka poesi med en chokladkaka". Jag har tyckt att det har varit en jättekul fras ända sedan jag hörde honom säga det för ca 1 år sedan. Det passar liksom in överallt när man snackar med någon och det är helt meningslöst. Men när jag tänkte på det idag "Att prata med dig är ju som att snacka poesi med en chokladkaka" så fattade jag plötsligt inte vad som var så kul med det? Min tanke var nämligen: Vadå? Det är väl inte fel att snacka poesi med en chokladkaka? Den behöver ju också lite kärlek och någon som pratar med den. Jag tror den uppskattar det.
Amanda, är du dum i huvudet?
Det slutade inte med den tanken, utan jag gick verkligen och hämtade min back up-kitkat i kylen (har alltid en extra om det skulle bli kris, och nu kunde jag ta fram den för jag var inte i superstort behov av att äta den...) och la den i mitt knä och körde nåt simpelt, enkelt, klassiskt så att det inte skulle bli för invecklat för den.
"Rosor är röda,
violer är blå.
Smultron är söta,
och du likaså!"
Det är sant. Jag kände hur glad den blev och så fick den en puss och sen la jag tillbaka den i kylen. Trots att jag inser hur mentalsjukt detta är så mår jag konstigt nog bra. Läget är helt jäkla underbart, trots situationen med Kitkaten plus att när jag kom innanför dörrarna till lägenheten idag efter jag hade varit på jobbet så sa jag: "Fan, vad pissnödig jag är" (Det var bara jag hemma). Sen räckte det ju inte med att jag sa det högt utan jag fortsatte med: "Det börjar bli en standardreplik för mig att säga att jag är pissnödig varje gång jag kommer hem. Amanda, nu får du komma på något annat, jag börjar bli trött på den repliken, kan du inte säga något roligt nästa gång? Jo, jag ska tänka ut nåt kul att säga, imorgon ska jag hålla inne med pissnödig-repliken hur nödig jag än är".
"Rosor är röda,
violer är blå.
Smultron är söta,
och du likaså!"
Det är sant. Jag kände hur glad den blev och så fick den en puss och sen la jag tillbaka den i kylen. Trots att jag inser hur mentalsjukt detta är så mår jag konstigt nog bra. Läget är helt jäkla underbart, trots situationen med Kitkaten plus att när jag kom innanför dörrarna till lägenheten idag efter jag hade varit på jobbet så sa jag: "Fan, vad pissnödig jag är" (Det var bara jag hemma). Sen räckte det ju inte med att jag sa det högt utan jag fortsatte med: "Det börjar bli en standardreplik för mig att säga att jag är pissnödig varje gång jag kommer hem. Amanda, nu får du komma på något annat, jag börjar bli trött på den repliken, kan du inte säga något roligt nästa gång? Jo, jag ska tänka ut nåt kul att säga, imorgon ska jag hålla inne med pissnödig-repliken hur nödig jag än är".
Hör ni? Jag är ju helt knäpp. Jag har pratat med mig själv länge, men idag insåg jag hur jäkla insane det är. Trots detta mår jag bra. Tvivel på det?
Btw, jag har fortfarande kvar min resdagbok för till exempel sådana här grejer borde jag nog inte skriva i den med tanke på att mormor, mamma, brorsan och tja, en del i min släkt läser den. Då lär jag ju hamna på psyket snart. Och förlåt, jag ska försöka att inte få inläggen så flummiga som det förra, men det är svårt när det är sådana flummiga tankar som flaxar runt i mitt huvud i princip hela dagarna.
Kommentarer
Postat av: Elenor
Älskling, det är klart att du är mentalt störd =) Annars hade vi väl inte passat så bra ihop?
Jag pratar ENGELSKA med kattungen när jag är här hemma själv. Hur insane är inte det? Som om det förstår överhuvudtaget också...
Postat av: Annie
Som jag alltid ha sagt, Mandy. Du är ju inte frisk! Haha! Men huvudsaken är att du är glad. Du har ju trots allt insett faktum nu, att du är sjuk! ;) haha!
Trackback
